Massa skit.

"I wake up, it's a bad dream,
No one on my side,
I was fighting
But I just feel too tiredto be fighting,
guess I'm not the fighting kind.
Wouldn't mind it
if you were by my side
But you're long gone,
yeah you're long gone now."

Hum... Det kändes som om det passade bra in idag. Även om det har varit en bra (fast konstig) dag idag ligger det fortfarande i bakhuvudet och maler. Alltidalltidalltid. Och det suger. Om jag bara för en sekund kunde tänka 100% på något annat skulle allt bli mycket enklare. Och jag vet fortfarande inte hur allt gick till. Eller vad jag ska göra.

På ett plan suger allt. Och på ett annat plan är allt skitbra... Men jag har nog en tendens att tänka på det dåliga.

Anyways. Häromdagen när jag satt på tåget frågade en kompis hur det var att bo i alingsås och plugga i göteborg, jobbigt att pendla och så? Nja. Jag började tänka på det där, och kom fram till att min relation till Alingsås är likadan som den till labbrapporter. Lite sådär hat-kärlek. Jag hatar verkligen att bo i alingsås, för det ligger så jävla off. Men när jag väl är där kan jag känna att "å fan. det här är livet, det här är hemma.", att jag ändå trivs bra här och är lite stolt till och med. Skumt... Jag hatar ju uppenbart labbrapporter för att det är labbrapporter liksom. Men när man skriver dem, och förstår vad man gör och hur allt går ihop så får man samma känsla som att komma hem.

Då mår man bra.