En vecka in i terminen... Nej, inte ens det. En veckas nollning och en dags lektion. Och jag är så trött... Massa fester och sånt förra veckan, var nog bara nykter en dag tror jag och hemma ännu mindre. Sen hände det ju inte bara saker i skolan utan i mitt liv också, vilket verkligen har förändrats på två veckor. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det är svårt att känna hur man egentligen mår när man inte direkt har någon man känner utan och innan på det där sättet man gör när man ses varje dag.

Jag saknar att ha någon som alltid finns där, som man kan säga allt till när som helst. Som förstår när något är fel utan att man säger nånting och som ger en precis den reaktion man fiskar efter när man berättar något. Någon som alltid tar sig tid och kramar en.

Går det att gå tillbaka ett år i tiden?